Alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd...
Att en sådan varm, omtänksam, godhjärtad, underbar, kärleksfull människa bara försvinner på ett ögonblick.
En fru, mamma, farmor, svärmor, väninna, arbetskamrat, förskolefröken....
Att jag känner och mår som jag gör är inget som på några sätt kan jämföras med hur hennes familj antagligen mår...
Att hon som mina barns förskolefröken kunde göra ett sådant avtryck hos mig, en mamma i mängden, säger en del om hur kärleksfull hon var...
En helt underbar människa som alltid såg till att vi kände oss välkomna till förskolan, alltid en kram till barnen på morgonen och likadant vid hemgång. Alltid lite bus och mys även med vår minsta tjej som varje gång sken upp som en sol bara hon såg henne...
Hon var verkligen rätt kvinna för yrket hon valt och jag hoppas att alla barn och föräldrar som kommit och gått genom åren, verkligen förstår vilken påverkan hon haft på oss alla...
Hon tog sig alltid tid till att lyssna på barnen även om det inte var något världsligt de ville berätta. Hon gav dem uppmärksamhet, fick dem att känna sig speciella och unika...
Hon var den som fick vår son att riktigt blomma ut och känna att han hörde hemma i gemenskapen. Hon var vår sons "klippa", hans älsklingsfröken som han flera gånger uttryckt det...
Hon hade verkligen ett enormt stort hjärta med plats för alla...
Värmen hon utstrålade gjorde att man alltid kände sig välkommen och trygg i hennes närhet. Alltid ett leende på läpparna. Tårarna trillar nerför mina kinder när jag tänker på henne, men samtidigt kan jag inte låta bli att le i samma stund, för tänker jag på henne blir jag alldeles varm inombords...
Jag vill tro att det är lite av den värmen som hon utstrålade som jag har fått ta del av...
Tänker på hennes familj som i ofantligt större dos har haft den äran att ha henne i sina liv. Liv som framöver säkert kommer att upplevas som att något fattas, och det gör det verkligen...
Det enda som finns kvar är minnet av henne, det ska aldrig blekna utan alltid lysa starkt precis som stjärnorna på himlen en klar och fin natt...
Alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd...
En fru, mamma, farmor, svärmor, väninna, arbetskamrat, förskolefröken....
Att jag känner och mår som jag gör är inget som på några sätt kan jämföras med hur hennes familj antagligen mår...
Att hon som mina barns förskolefröken kunde göra ett sådant avtryck hos mig, en mamma i mängden, säger en del om hur kärleksfull hon var...
En helt underbar människa som alltid såg till att vi kände oss välkomna till förskolan, alltid en kram till barnen på morgonen och likadant vid hemgång. Alltid lite bus och mys även med vår minsta tjej som varje gång sken upp som en sol bara hon såg henne...
Hon var verkligen rätt kvinna för yrket hon valt och jag hoppas att alla barn och föräldrar som kommit och gått genom åren, verkligen förstår vilken påverkan hon haft på oss alla...
Hon tog sig alltid tid till att lyssna på barnen även om det inte var något världsligt de ville berätta. Hon gav dem uppmärksamhet, fick dem att känna sig speciella och unika...
Hon var den som fick vår son att riktigt blomma ut och känna att han hörde hemma i gemenskapen. Hon var vår sons "klippa", hans älsklingsfröken som han flera gånger uttryckt det...
Hon hade verkligen ett enormt stort hjärta med plats för alla...
Värmen hon utstrålade gjorde att man alltid kände sig välkommen och trygg i hennes närhet. Alltid ett leende på läpparna. Tårarna trillar nerför mina kinder när jag tänker på henne, men samtidigt kan jag inte låta bli att le i samma stund, för tänker jag på henne blir jag alldeles varm inombords...
Jag vill tro att det är lite av den värmen som hon utstrålade som jag har fått ta del av...
Tänker på hennes familj som i ofantligt större dos har haft den äran att ha henne i sina liv. Liv som framöver säkert kommer att upplevas som att något fattas, och det gör det verkligen...
Det enda som finns kvar är minnet av henne, det ska aldrig blekna utan alltid lysa starkt precis som stjärnorna på himlen en klar och fin natt...
Alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd...
Psst...
... ville bara säga att jag nu MÅSTE ta tag i det här... Återkommer snart (en förhoppning, inget löfte...)
